Kvinnofrukost 12 nov 2016

Lördagen den 12 november var det så dags för höstens kvinnofrukost. Biljetterna var slutsålda så salen var full. Det första man möter när man går in är det vackra välfyllda frukostbordet med alla dess delikatesser. Hembakt bröd, ägg och sill, yoghurt med musli eller gröt. Allt vad man kan önska plus det lilla extra finns att avnjuta.

kvinnofrukost_161112_ewabylanderVid tio-tiden lägger sig sorlet i salen och föreläsaren, idag Eva Bylander från Halmstad tar oss med i sin berättelse. Hon arbetar till vardags på Gullbrannagården i Halmstad. Eva växte upp i Bankeryd i Småland med sina föräldrar och två systrar fram till den dagen då hennes liv förändrades för alltid.

När hon var elva år omkom båda föräldrarna i en biloycka. Flickorna klarade sig. Efter några dagar fick de veta vad som hänt föräldrarna. Den första tiden fick de bo hos en äldre släkting, tant Ella. Efter några månader kom de till en fosterfamilj. De hade egna barn och då Eva på den tiden hette Carina och de hade en dotter med samma namn blev det till att byta.

Under alla de år efter olyckan så var det aldrig något man pratade om. Nästan 20 år efter detta hemska hänt bröt Evas värld samman. Det började med att hon fick lämna sitt kontor på jobbet, sedan följde månader när hon ingenting orkade. Allt var som i ett stort svart hål. Idag använder vi begreppet utbränd. Allt var kaos inombords. Hon ville leva men hade ingen kraft. Kunde inte hitta livsglädjen.

kvinnofrukost_161112Till slut tog hon tag i saken och kontaktade S:t Lucas-stiftelsen vilket visade sig vara nästintill omöjligt att få tid till samtal. Men en dag kom hennes man med en lapp till en terapeut. Detta blev hjälpen för henne. Att få tag i minnen som tryckts bort kom nu upp till ytan och hon mindes allt roligt hon gjorde tillsammans med sin pappa.

Dessa samtal pågick i ca ett och ett halvt år. Idag är den kvinnan en av hennes närmsta vänner. Terapin lärde henne också att sätta gränser och att arbeta på att få balans i livet. Redan som barn hade hon en Gudstro och gick i söndagsskolan. När de var hos tant Ella läste hon Bibeln med dem och berättade att hon bad för dem. Den familj de kom till var också de troende och aktiva i en kyrka. I sin ungdom lämnade hon sig till Gud och säger att grunden i hennes liv är gudsrelationen.

Marie Andersson